mywierdthoughts

Då syns det inte att man gråter.

 

Jag funderade på en sak. Hur vet man om det är alla runt omkring eller en själv som förändrats? Det går väl inte att riktigt veta, om ingen pekar dej i ansiktet å säger "heej! du har förändrats!!" Men vem gör egentligen sånt? Antingen så gillar man hur någon förändrats och säger ingenting om det, eller så ogillar man det och säger inget om det, men drar sig undan.

 

Vad är det med folk och "dra sig undan"? Är det bara svenskar som är sånna? Johan sa här om dagen att vi svenskar är det mest försynta folket. För inte fan skriker man idiotjävel åt nån som kör bil som ett mongo, man tänker det, ja. Men man säger det inte! I alla fall inte så att personen hör.. Är det samma sak som gäller när man drar sig undan? Man märker att någon förändrats till det sämre, men i stället för att säga, "du, nu får du ändra på dej eller så går jag" så bara håller man käften å vänder sig om. Är verkligen människor så hänsynslösa? i sverige eller i världen... Skit samma, finns det något värre än att vända någon ryggen utan att ha gett personen i fråga en ärlig chans?

 

För om det är jag och inte alla andra som förändras, så borde väl någon enda människa kunna vara en riktig vän och säga skärp dej, bete dej! Jag tycker det verklar vettigt.. Jag menar är man vänner så kan man väl prata med varandra? ... Nää, jag vet inte.. Jag har ingen riktig poäng med mitt resonemang.. De va bara nåt jag kom att tänka på...