mywierdthoughts

En seg och förhållandevis händelsefri dag, har vaknat, gått ut i köket... Och där blev jag kvar! Eller ja okej, Lilly å Milo är här så vi har suttit å pratat, å de är förvisso trevligt men jag är uttråkad! :( Jag har en förkyld liten pojke i knät just nu som pratar som bara den, jag undrar vad han egentligen säger...

 

Ska förhoppningsvis träffa Marre idag med, om hon hör av sej :)

 

Pusshej!

De är väl en sån sak som majoriteten av alla hundägare har mer eller mindre problem med?

Min lilla italienare springer å gömmer sej så fort klotången kommer fram, å de gör även dom andra, men de roliga som jag märkte idag är att alla blir helt nojiga, men när man sen kallar på en av dom, som nu Zol, då springer hon och gömmer sej å dom andra lugnar ner sej, haha!

 

Nä men nu för tiden går de bra att klippa klorna på Zol, lite spänd är hon å ibland gnäller hon till.. Men de kan jag leva med, lite mys och godis efteråt och hon är nöjd å glad igen :P

Men innan, jesses! När Zol var valp va de totalt kaos att klippa hennes klor! Jag fick hålla i henne medans mamma klippte eftersom hon ryckte åt sej benen (förvånansvärt stark för en Italiensk vinthunds-valp ;) samtidigt som hon skrek som att de va tal om att rycka ut klorna med rötterna och inte bara klippa lite... De va ju... intressant...

Men plötsligt en dag, när jag å mamma förberedde oss för de värsta, så vart hon helt tyst och lugn.. Döm om min förvåning ;P

 

Så nu går de rätt bra, förutom att man får fånga in hunden innan man tar fram klotången, för att undvika fyra stissiga hundar, för vet dom bara vem som ska få "straffet" så bryr sej inte dom andra xD

 

Men, de jag ville komma fram till var att jag klippt klorna på min hund (beröm tack!) haha, nä men jag har tänkt göra de i flera dagar men kommer alltid på de på kvällen, å de är mycke bättre att göra de i dagsljus då man ser pulpan mycke bättre! För min stora skräck med kloklippning är att råka klippa i den så att de sprutar blod å min hund blir traumatiserad och rädd för mig forever! :S

 

Men än så länge har de ju gått bra, i alla fall dom första 4 åren, vi han ju hoppas att resten av hennes kloklippningar går bra också :P (fast jag har mutat min syster att klippa Zols klor några gånger för jag gör de hälst inte faktiskt, de är läskigt!) Men jag har ändå vant mej hyfsat, å Zol har ju i princip genomskinliga klor så risken att klippa för mycket är väldigt liten (även om jag måste erkänna att de har hänt) fast bara typ två eller tre gånger, så de är okej :)

 

Nu ska ja äta frukost!

 

Pusshej!

Jag har ingenting alls att säga.. Verkligen ingenting...

 

Jag vet inte ens varför jag gör ett inlägg just nu, för jag är bara trött och grinig å jag har inget varken vettigt eller ovettigt att säga... Jag känner inte ens för att skrika ut min irritation i text.. Så ingenting om de heller...

För jag är mestadels arg på mej själv, å de har inte samma effekt att skriva hatiska kommentarer om sej själv. Så...

 

Jag kan väl berätta att jag varit med Marre idag, köpt födelsedagspresent till Linnea (som fyller år idag men vi ska fira henne i morron), varit på Billströmska en stund å inte gjort någonting, kom hem och har precis rastat hundarna... Zol sitter och tittar anklagande på mej, antar att jag förtjänar de...

 

Nä, men livet suger helt enkelt. Hoppas ni haft en bra dag iaf!

 

Pusshej!

har ett litet problem... försöker komma på vad de är som saknas på min tavla men kommer intr på de... lite frustrerande! men men, är i alla fall typ klar, får väl helt enkelt vänta nån dag eller tre å se om jsg kommer på vad det är som saknas :) 

 

sitter just nu och skriver på mammas ipad (som inte är en ipad efersom de inte är apple, utan acer) men de är lite roligt eftersom den vibrerar för varje bokstav man trycker  på... ja, jag ör lättroad! :P 

i vilket fall så ska jag snart gå och lägga mig, ska bara... se en film eller nåt först så att jag blir trött.. vänt på dygney igen... BRA där! 

 

hsr förövrigt bakat några kakor :) får se om dom smakar gott bara, hade nämligen inget recept utan slängde bara ihop lite grejs så vi får se vad de smakar :P

 

nu ska jag googla på lite mer elefanter för att försöka förstå vad de är jag gjort fel! 

 

pusshej!

Tillbringade jag helgen med!  :)

Vi hade Twilight/film-maraton å såg på alla Twilightfilmer och även en dröse andra filmer. Vi tillbringade helt enkelt heeela helgen i sängen! (med undantag för mat/toa/rökpauser) De va riktigt mysigt, otroligt tjejigt och precis vad vi båda behövde :P

När resten av skolan festade myste vi med täcken, kuddar, film och choklad och bara chillade :) Ibland kan de inte bli bättre!

 

Vi fick även sällskap av Marre en stund på fredagen och även Jacob dök upp :) Den pojken har vi inte träffat sen... Jag vet faktiskt inte riktigt när, men i somras typ... Så de va sjukt kul att se honom! :) Fick en lagon chock när de knackar på dörren och jag masar mej upp för att öppna med Amandas hot om att döda den som stör oss bakom mig, och så möts jag av en Jacob! De blev massa kramar istället för dödande ;) <3

 

Hade helt enkelt en superbra helg, så tack Amanda för att du ville ha filmkväll med mej! (i tre dygn ;) Haha! <3

 

 

Det jobbiga med minnen är, att jag bara kan tillåta mig själv att minnas lite i taget, jag kan inte sitta en hel kväll och tänka på saker som hänt förr, för är de dom dåliga sakerna, så börjar jag må dåligt... Och är de dom bra sakerna, så saknar jag de allderles för mycket.

De är svårt att hitta den där balansen, och jag misslyckas ofta.

 

Kanske är de bara jag, för att jag har ett sånt rörigt liv, som gör att jag inte kan tänka på gamla tider utan att känna en tagg i hjärtat, även de jobbiga verkar ha varit lättare då... De är väl den där grejen med att växa upp, att inse att man bara har sig själv och att ingen annan riktigt kan göra någonting åt en längre. Ingen annan kan lösa mina problem och ingen annan kan få mig att må bra igen, de är bara jag... Och jag kan oftast inte själv.

 

Anledningen till att jag kom att tänka på detta är att jag igår kväll satt och kollade på gamla filmklipp från mina konserter på Billströmska, och dom åren var den bästa och mest fantastiska tiden i mitt liv!

Jag kan ju inte påstå att jag inte hade några problem då, jävlar va mitt liv va kaos, men de va ändå lättare. För när jag är på Billy så vet jag vart jag är, jag vet vem jag är och jag vet vad som förväntades av mig. Och de va lättare. Jag mår bra när jag har en rutinerad vardag, när jag vet vad folk förväntar sig av mig och när jag vet vad jag ska förvänta mig av mig själv.

 

Men man kan ju inte stanna där för alltid! (även om jag vill jag vill jag vill!) För livet va lättare då, när jag visste vem jag var och när jag hade ett begränsat utrymme att röra mig på. Nu är jag mitt i en smet av livet och vuxenbeslut, å de skrämmer skiten ur mej! Varje dag!!

 

 

 

Jag vaknade för en liten stund sen av att telefonen ringde, så pratade med syster en stund innan jag gick ut med hundarna, nu är dagens planer väldigt vaga.. Vet itne riktigt vad jag ska sysselsätta mig med...

Har dock kommit in i en period av Twilight, såg alla filmerna med Amanda i helgen och håller på att läsa böckerna, har snart läst ut den andra.. Så, de blir väl att krypa upp i sängen å läsa ett tag, de är kallt så har ingen vidare lust att göra något som inte involverar filtar och kuddar :P

 

På tal om kallt så vart ajg tvungen att sova iklädd tjocktröja, mjukisbyxor och raggsockar inatt, men två täcken på mig.. JÄVLAR va kallt de va i mitt rum! Och mamma eller någon har varit snäll och gömt värmeelementet från mej >.< Jag är lagom trött på svinkalla hus, KUL att flytta hem till ett :(

 

Nu, frukost!

 

Pusshej!

De är helt sjukt hur normalt de känns för mig att vara på Billströmska! Jag känner mig mer hemma här än någon annan stans på jorden, de faller sig så naturligt att vara här... å de är jobbigt på ett sätt.. För jag vet inte vart jag annars skulle höra hemma om inget annat ställe känns så hemma som här...

 

Igår såg jag å Amanda på My little pony hela kvällen (helt underbart, älskar gamla serier å filmer som man såg som barn :P)

 

Idag har jag hängt med anton till musiken å bara de är ju liksom... De känns inte som att jag "hälsar på" i musikhuset, de känns läskigt naturligt att vara med på n lektion där, att sitta å lyssna på när Pär berättar om nån död musiker å allt såntdär som bara är väldigt vanligt i denna bubblan...

Gjorde hamburgade i köket på Humleboda med Amanda å Catrin istället för att äta soppa i matsalen, å jag hittar allt i köket å de känns så vanligt att jag ibland glömmer bort att allt dehär inte är mitt längre... That's kind of sad...

 

Nu sitter jag i soffan med datorn å Cornelia står i köket å gör mat, å allt känns så jävla hemma att jag hatar de!

 

Å jag önskar så att jag kunde stanna här för alltid!

 

 

Jag har insett att mitt humör pendlar otroligt mycket beroende på hur perssonerna jag är med beter sej... just a note.

 

Amanda kom hit förut, vi satt å tjötade på mitt rum å sen  sen kom Johan å den gullungen hade bakat en kaka, så de blev lite fika med mamma och pappa också :)

Förövrigt så va Johan på dåligt humör, vilket påverkade mej otroligt mycke.. Kan den mammen lära sej att äta som normala människor så skulle mitt liv vara mycke lättare ibland.

 

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska sova eller se en film, eller kanske läsa lite.. Jag veeet inte!!... Delvis så är jag trött, men å andra sidan så känner jag på mej att om jag går å lägger mej så kommer jag börja tänka på en massa jobbiga saker just nu... Så jag behöver distrahera mej, iaf en stund... Å jag orkar inte riktigt fokusera på att läsa.. Så de får nog bli en film.. De jobbiga med de är ju att alla mina bra Dvd-filmer är i Gbg, och jag har sett alla filmer på datorn minst två gånger var den senaste månaden... Blä.

 

Livet kan ju dra åt skogen just nu! Jävla skit, idag va ju en bra dag! >.<

Nä, inget deep här, jag tänkte seriöst skriva om en väckarklocka... :)

 

I morse vaknade jag 750 gånger av mitt alarm på mobilen, hade satt så många larm för att försäkra mej om att jag INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER skulle försova mig. Och de gjorde jag inte! (yey!)

 

Grejen med väckarklockor är att jag blir på så sjuuukt dåligt hummör när jag vaknar av dom! Nästan värre än när jag försover mej... Jag vet inte varför egentligen... Visst jag blir störd mitt i min skönhetssömn.. Men de blir jag ju om någon väcker mej också... Men att bli väckt är inte lika illa.. Men just väckarklockor, alarmljud... FY!

 

En väckarklocka kan helt seriöst i vissa fall förstöra en hel dag för mej! YOU SUCK ALARMKLOCK!

 

Men! Idag är jag inte på så fruktansvärt hummör ändå.. Fick ringt dedär samtalet som jag försökt få överstökat sen i torsdags! Så de känns rätt bra, för nu kan jag inte göra något mer än att vänta, vilket betyder inga krav på mej! (yey!) (igen) Haha, men nä, jag klarar inte ansvar, press och måsten så bra just nu... Eller så bra, jag vill bara kasta mej framför ett tåg djupt nere i havet under en sten och inte exixtera om jag känner de minsta press på mig att göra något... Men de är väl så de ska va just nu antar jag, de hör väl till ångest-delen av deprisionen... Good for me! ;s Haha, nä.. Nu ska vi inte deppa! Idag verkar faktiskt vara en helt okej dag.. Än så länge iaf.. :)

 

Kan ju bero på att ajg vaknade och såg att jag fått ett sms inatt, å de va nog de sötaste smset på länge (jag älskar mina vänner!) Finns inget som startar en dag så bra som att vakna till ett kärleksfullt sms från en av ens bästa vänner som bara helt spontant förklarar sin kärlek till dej!De gör ju tillåmed en jobbig dag lite bättre :)

 

Pusshej!

Ibland är vägen dit man vill så sjukt jävla meningslöst lång. I'm just sayin!

 

På tal om lång väg.. VET du hur lång väg det är från Tjörn till Sundsvall??? Okej jag vet inte exakt men det är fan så långt! Typ 70 mil! Jag menar, vafan liksom? Så Jävla Orättvist!

 

Jag måste Googla på hur långt de är!

 

Ah men vafan, 779,7 km! Jag menar, VARFÖR måste jag träffa någon som ska bo där? Totalt fml-moment!

Men seriöst, som om jag har tur i något annat i mitt liv? Varför kan jag inte få ha tur med en, SERIÖST EN, sak? Bajs!

 

Anyhow! Idag har jag spenderat de mesta av min tid med att hata världen för att ingenting vill gå som jag vill och behöver att de ska gå, ringt myndigheter (som kan dra åt helvete) å insett att universum bara är ute efter att jävlas med mig så mycke som möjligt! Men jag har ändå hunnit med att städa mitt rum, packa upp väskorna jag hade med till Idre (!) och duschat å tvättat håret. (yey) Haha, nä men de behövdes, både städa och tvätta håret.. Såå, fresh! ;P

 

Har varit på Billströmska nu på kvällen och träffat mina fina vänner och blivit deprimerad (än en gång) för att jag själv inte går där längre.. JAG VILL OCKSÅ GÅ PÅ BILLSTRÖMSKA! Jag vill också gå till infokaffet på måndagar å lyssna på rektorns (iofs asdåliga) ordvitsar, å jag vill också få skäll av Pär å Johanna för att alla är försenade och jag vill också gå till matsalen 12.20 å få maten serverad å äta tillsammans med alla kompisarna!

 

Nu ska jag äta en macka, gå in till tv-rummet å se på tv med pappa å förhoppningsvis ringer Johan innan jag somnat ;P

 

I morgon ska jag fortsätta ringa alla neverendingtelefonsamtal... Döda mej.

 

Pusshej!

Igår va konstigaste morgonen någonsin, jag vaknade vid 9 av att Marwin kom in på mitt rum och ville mysa, så vi låg och pratade en stund, men jag orkade knappt hålla ögonen öppna, men gick upp iaf och tänkte att jag piggnar väl till,.. Men nej, de gjorde jag verkligen inte! Somnade om efter att ha försökt kolla på film i 10 minuter och sov två timmar... Sen vart jag typ vaken...

Dagen va även den asseg och vid 7 på kvällen låg jag på min säng och stirrade i taket för att jag var för trött för att göra något annat, sen somnade jag vid 11- halv 12...

Så vaknade jag i morse vid tretiden av att mitt huvud höll på att sprängas! Värsta huvudvärken jag någonsin varit med om! :S Vaknade till några gånger men "sov" till typ 11.. Då hade de gått över så pass mycket att jag iaf kunde öppna ögonen utan att vilja skrika... Nu är huvudvärken, tack och lov, borta med bara en liten ömhet i nacken och bakhuvudet som påminnelse... Fy!

 

Lilly och barnen har iaf varit här hela dagen, vi har ätit middag och egentligen inte gjort ett skit.. Haha, jag har sorterat kortlekarna som barnen slängt runt i en enda röra på hela golvet. Förutom de har jag varit oerhört oproduktiv. Missade öppettiderna på grund av den jävla huvudvärken så måste vänta tills på måndag innan jag kan ringa soc. Jävla skit. Men men, de kommer väl inte gå ändå så spela roll!

 

Nu ska jag lyssna på Maroon 5 och äta choklad...

 

Pusshej!

 

 

Sucess.

Idag har jag för första gången på väldigt länge lyckats med något jag verkligen behövde lyckas med. De dåliga är att de jag lyckades med inte är bra egentligen.
Jag var på vårdcentralen å träffade min läkade och blev sjukskriven i två månader. vilket är precis vad jag behöver. Vilket är dåligt. För de betyder att jag misslyckats med allt jag kämpat med i flera månader, i flera år för att vara ärlig.. Jag klarar inte av mitt liv. Jag håller på att gå sönder och falla isär och ingenting jag gör hjälper. Och ingen annan kan hjälpa mig...

Johanna sa en gång att , "Man kan inte få någon att må bra, men man kan hjälpa någon att må lite bättre"
Det stämmer. Varje dag får mina vänner eller min familj mig att må lite bättre, i alla fall för stunden. Men ingen annan än jag kan få mig att må bra. Och det är jobbigt. För jag orkar inte göra något själv. Inte just nu. Jag hade behövt att någon annan fixade allt åt mig. Fick mig att bli frisk. Men hur ska någon annan få mig att må bra när jag inte ens själv vet vad som är fel?

Det jobbiga med att vara deprimerad, att ha ångest. Är att jag vet inte varför jag mår som jag mår! Visst, jag vet om vissa bidragande faktorer. Men jag vet inte varför allting blir tusen gånger värre varje dag istället för att bli lite bättre dag för dag. Att inte veta när ångesten eller paniken ska slå ner är utmattande. Jag är aldrig riktigt säker på mig själv. Jag vet aldrig innan om jag kommer få en ångestattack eller inte. Jag kan inte hindra paniken när den väl satt sig i mig.

Min fråga är, hur gör man för att må bra? Hur känns det att ha en hel bra dag utan varken ångest eller panik?
Jag kommer inte ihåg längre.