mywierdthoughts

Sucess.

Idag har jag för första gången på väldigt länge lyckats med något jag verkligen behövde lyckas med. De dåliga är att de jag lyckades med inte är bra egentligen.
Jag var på vårdcentralen å träffade min läkade och blev sjukskriven i två månader. vilket är precis vad jag behöver. Vilket är dåligt. För de betyder att jag misslyckats med allt jag kämpat med i flera månader, i flera år för att vara ärlig.. Jag klarar inte av mitt liv. Jag håller på att gå sönder och falla isär och ingenting jag gör hjälper. Och ingen annan kan hjälpa mig...

Johanna sa en gång att , "Man kan inte få någon att må bra, men man kan hjälpa någon att må lite bättre"
Det stämmer. Varje dag får mina vänner eller min familj mig att må lite bättre, i alla fall för stunden. Men ingen annan än jag kan få mig att må bra. Och det är jobbigt. För jag orkar inte göra något själv. Inte just nu. Jag hade behövt att någon annan fixade allt åt mig. Fick mig att bli frisk. Men hur ska någon annan få mig att må bra när jag inte ens själv vet vad som är fel?

Det jobbiga med att vara deprimerad, att ha ångest. Är att jag vet inte varför jag mår som jag mår! Visst, jag vet om vissa bidragande faktorer. Men jag vet inte varför allting blir tusen gånger värre varje dag istället för att bli lite bättre dag för dag. Att inte veta när ångesten eller paniken ska slå ner är utmattande. Jag är aldrig riktigt säker på mig själv. Jag vet aldrig innan om jag kommer få en ångestattack eller inte. Jag kan inte hindra paniken när den väl satt sig i mig.

Min fråga är, hur gör man för att må bra? Hur känns det att ha en hel bra dag utan varken ångest eller panik?
Jag kommer inte ihåg längre.