Förvirrad...
Kategori: Allmänt
Just nu, idag, känns allt i mitt liv bara fel. Bara så fel som de möjligtvis kan bli.
Jag har ingen lust att flytta. Jag har ingen lust att bo hemma, jag har ingen lust att bo i Bergsjön heller. De är inte vart jag ska flytta varken till eller från som är problemet. Jag vill bara inte flytta. Jag vill inte ha någon stor förändring just nu för jag vet inte hur jag ska hantera de. Jag vill inte göra någonting och flytta innebär att jag måste göra ALLTING på en och samma gång och det orkar jag inte. Inte nu. Jag vill inte packa, jag vill inte ringa 500 samtal som flytten gör att jag måste ringa. Jag vill bara inte.
Egentligen är det inte just de faktum att jag inte vill. Det är de att jag inte orkar, inte klarar av att göra någonting viktigt just nu. Och det faktum gör att jag är fruktansvärt motsträvande mot att göra någonting alls. Och det gör allt väldigt svårt. Jag orkar inte med mitt liv och inte mig själv och jag vill bara ligga i min säng hela dagarna och sova bort allt.
Hade man kunnat välja att gå i ide och vänta på att allt skulle lösa sig med tiden så hade jag sovit bort allt, alla känstor och allt jag egentligen måste göra... Men de fungerar ju inte så, tyvärr...
Så ja, livet är lite jobbigt just nu, lite för mycket och lite mer än jag klarar av för tillfället...
Jag har haft en tanke i mitt huvud i flera dagar, att skriva ner allting. Från början till där jag är just när jag skrivit klart... Men jag orkar inte. Och jag har verkligen ingen aning om hur de skulle hjälpa på något sätt alls, men de känns som en såndär sak som man inte vet meningen med förän efteråt... Dessutom är jag lite rädd för att svart på vitt se precis hur jobbigt och bara mörkt allt är just nu...
Och jag vet, jag vet att de utifrån inte ser så jävla farligt ut, vadå, packa ner skiten, packa upp den och så är de klart. Och ja, de är så enkelt! I praktiken så är de ju de. Men i mitt huvud fungerar de inte så.
Jag ser det inte för vad det är svart på vitt utan jag ser varenda liten skugga och färgskiftning som möjligtvis kan finnas i den där svartvita tavlan och det gör allt sjukt jävla jobbigt för mig. Jag överanalyserar och vänder och vrider på allt för att hitta varenda liten nackdel i allt som möjligtvis kan ha med situationen att göra. Och ja, det är ju fruktansvärt onödigt! Men grejen är att jag är så jävla rädd för att bli besviken, överraskad eller att tappa kontrollen att jag bara måste veta om varenda liten sak som skulle kunna gå fel. Och det gör att jag blir livrädd för att göra någonting alls...
Ja, och jag har aldrig påstått att jag inte är ett mentalt sammanbrott på två ben, så håll käften!
Jag är bara så jävla rädd för att allt ska gå åt helvete.
Helt ärligt så vet jag inte om det just nu har några nackdelar att flytta hem. Men de faktum att jag kommer bli fast på den här ön igen gör mig sjukt jävla skräckslagen! Inte för att jag egentligen någonsin kom härifrån, för jag har tillbringat mer tid här än i lägenheten, men det är de faktum att jag KAN komma härifrån när jag BEHÖVER det som gör att ajg klarar av att vara här. Så länge jag har någon annna stans att ta vägen så är de inget problem att vara här. Det är vad som händer när jag inte har någon annan stans att vara som jag är rädd för.
Jag orkar inte vara rädd för mitt liv längre, så jävla ovärt!
