Kärlek är knepigt...
Kategori: Allmänt
Jag menar, de finns massa sorter av kärlek... Och jag har konstaterat dom tre vanligaste i min omgivning är.
1 = kärlek som i pojkvän/flickvän. Alla tycker att de är så himla kul, alla är glada allt är som de ska, ingen undrar å ingen ifrågasätter..
2 = kärlek som i tjejkompisar, (om du är kille, killkompisar). Inga frågor där, inga konstigheter, Man är vänner å så är de bara, man får pussas å kramas hur mycke man vill och ingen undrar nånting.
men så kommer nummer 3!= Kärlek som i att du är tjej och din bästa kompis är en kille (eller tvärt om).. OMG!!!!! Världen är uppochneeeeeeer!! WHAT TO DOOOOOO?!?!?!?!?
Nä men seriöst, är de bara jag som reagerar på de? Asså tillochmed jag själv tänker ju så, MAN VILL HA SKVALLER! Alla älskar skvaller! Dom som säger att dom inte gillar skvaller ljuger!!
MEN! och jag säger men! Om dom säger att de inte är nåt, så tror man ju på de!.... ELLER?!
Nej. Om en kille och en tjej är kompisar så kommer folk för alltid och evigt att tjata, om man kramar sin killkompis/sitter i hans knä/pratar om honom/smsar med honom/och gud förbjude om man pussar honom, PÅ KINDEN!... Jag menar läs en gång till och tänk dej att de är min tjejkompis, INGEN HADE REAGERAT! Jag menar om jag lägger upp en bild på fb där jag pussar Cornelia på munnen, Vem skulle bry sej?
Nä men asså, jag tänker ju på mej å Johan nu då, idag fick jag frågan IGEN!! "är de nåt mellan er? är du kär i honom? är han kär i dej?..... HAR ni varit kära i varandra?"....
S´var: nej, nej, de vet väl ändå inte jag, egentligen?, ja.
Såhär är det.
Jag och Johan träffades för, vad är det, två och ett halvt år sen, snart tre! OCH när vi hade kännt varandra i typ en månad, fick jag för mej att jag nog va kär i honom (suprise!) Så jag sa de till honom, och gissa vad!
VI HAR VARIT TILLSAMMANS SEDAN DESS FAST I SMYG!!!! :O:O:O
eeh.... fast nää.... De som hände var att jag kom på, i samma sekund som jag sa de, att så va inte fallet, inte alls.... Och jag har inte tvivlat de minsta, inte en sekund sedan den dagen, på att jag och Johan, vi är bara vänner!
Jag älskar honom så mycket, han är den som vet ALLT om mig, den första jag vill ringa när något händer och den enda som fattar precis vad jag menar innan jag ens insett de själv. Jag älskar honom, så mycke att jag aldrig i livet skulle vilja vara tillsammans med honom...
(MEN TÄNK OM VI NU NÅGON GÅNG SKULLE BLI KÄRA I VARANDRA Å SÅ HAR JAG SKRIVIT DEHÄR 5000 GÅNGER OM OCH OM IGEN????... So what? Jag gör väl som jag vill? vill jag vara tillsammans med min bästa vän å han med mej så blir vi väl förmodligen ett par,... MEN, jag lovar, ingen ska behöva undra!
Den dagen, om den kommer, så LOVAR jag er 500 pussbilder, KLARA TYDLIGA TEXTER PÅ FB OCH HÄR OCH PÅ ALLA ANDRA STÄLLEN SOM KLART OCH TYDLIGT SÄGER, "ANNI OCH JOHAN ÄR TILLSAMMANS PÅ RIKTIGT!, in my face, ni visste de hela tiden!"... I promise! :)
Men tills dess... Nej. Bara nej... Haha, puss på er!
