mywierdthoughts

Jaa.. Så är det.. Jag är ett jävla dampbarn!! Blir bara så arg på livet ibland.... SÅ ARG!...

Droppen som fick bägaren att rinna över idag var att jag satt i typ två timmar, "ska jag åka till Gbg?, Ska jag stanna hemma?, Ska jag sova hemma å gå upptidigt å åka till skolan?, blahablaha"

Bertämmer mej för att åka till Gbg iaf, så åker med Johan å Oskar... På Angeredsbron kommer jag helt plöttsligt på att nycklarna ligger kvar på mitt rum hemma.... på Tjörn!! FFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!! Så Johan, som han är, vänder å kör tillbaka mej... Asså.... GAAHH!! Jag orkar inte... Som om jag inte kände att hela världen, mitt liv och min blotta existens va emot mej redan innan?? ALLTID är de nåt extra som ska fucka upp min tillvaro... De börjar bara bli så jävla tröttsamt!

 

Och ja, jag är en jävla gnällig unge sm inte vet vad jag vill med mitt liv, hatar att vara ensam och allt som oftast fuckar uppallt jag försöker med... Men seriöst... Känner lite att ödet utmanar mej liiite för mycke, att universum drar de liiite för långt varje gång... Som för att testa mej... Varför de nu ska va så jävla nödvändigt när jag failar med allt jag gör så bra själv...

 

För jag har kommit på... Att jag fan aldrig lyckats med någonting som jag velat göra.. I hela mitt patetiska liv...För;

Jag failade i skolan redan i mellanstadiet, jag fick dåliga betyg i högstadiet, jag skolkade mig igenom mina två år åp gymnasiet, jag har sabbat diverse småsaker för mej själv allt som oftast i mitt liv för att jag är så jävla efterblivet rädd för llivet, jag misslyckades på Billströmska för jag fick inte fyran jag kämpade som ett jävla djur för, jag klarar fan inte av att bo ensam, men jag pallar inte att bo hemma heller, jag kör min "ekonomi" i botten varenda jävla månad, jag fegar ur även på de jag verkligenverkligen vill göra och jag håller just nu på att sabba denna utbildningen med eftersom jag inte klarar av att vara i skolan.

 

Jag menar, jag VILL gå den här utbildningen, jag VILL klara det, men jag KAN ITNE, jag klarar ju inte av att vara i skolan en hel vecka ens, alltid är det något i mitt stökiga liv och mitt störda huvud som ska komma emellan mig och allt jag vill!.. Jag vill plugga men jag vill inte vara i skolan... Jag vill inte hoppa av men jag vill inte gå i skolan heller... Och grejen är, att om jag hoppar av, får jag inga pengar, soc vägrar hjälpa mig och jag klarar inte av att jobba som jag mår just nu... Som jag mått senaste fyra jävla åren. Jag är ett jävla vrak och jag är så fruktansvärt trött på det!

 

 

Jag vill bara vara som alla andra. Jag vill kunna vakna i alla fall varannan morgon och känna att fan dehär klarar jag, eller idag mår jag bra... Men de händer ju fan aldrig.. Och om de väl händer så blir jag så jävla rädd för att jag förmodligen kommer må skit i morgon igen så jag kan inte njuta av att må bra dom dagarna jag gör de heller... Det är bara så jävla tidskrävande... Förstår inte varför mitt liv inte bara kan få vara enkelt... I alla fall ett tag så jag kan fixa allt så att jag inte går under lika jävla mycke nästa gång allt går åt helvete!... för de gör de.. Om och om igen...

 

Damp.