mywierdthoughts

Nää! Bara NEJ!

Jag är en sån störd människa!

 

Ibland, blir jag så trött.. Ibland blir jag så fruktansvärt trött.. Mest på mig själv men även på hela världen... Johan sa igår, att jag nog har lite Peter Pan-sjuka.. Dvs, jag vill inte bli vuxen, å nej de vill jag faktiskt inte! Att bli vuxen är fan så jävla läskigt och jag vill inte!

 

Jag vill vara fem år igen, ni vet den åldern innan man började skolan? Mamma var ju hemma med oss så vi levde i vår lilla bubbla med farmor å farfar å kusinerna å bara lekte hela dagarna. Problem då, de var att maten var klar innan leken var slut, eller att dagen tog slut innan man lekt färdigt! JAG VILL TILLBAKA DIT!

 

Att bli glad när pappa kommer hem från jobbet å när lycka va att få pannkakor till middag, varför ska man ge upp det? Och för vad? För att bli "vuxen" Vilket innebär:

- problem

-räkningar

-klara sig själv

-vara ensam

-flytta hemifrån

-lämna all form av trygghet man någonsin haft

 

VAD ÄR DET ROLIGA MED DET??

Varför skulle de få mej att VILJA bli vuxen?? Nej, jag vill inte. Jag vill sitta i pappas knä och se på tv på kvällarna, och jag vill ha mammas pannkakor till middag, och jag vill springa runt i bergen hemma å klättra och leka tills det börjar bli mörkt ellre mamma ropar att det är mat! Jag vill ringa farmor och fråga om hon kan hjälpa mig över vägen och jag vill att farfar ska lägga sin arm om mina axlar och säga att jag är hans flicka. Jag vill vara liten igen.. Det är verkligen det jag vill... Jag vill då fan inte bli vuxen, jag vägrar!

 

Och visst, jag vill bli "vuxen" Självklart.. Jag vill gifta mig, skaffa familj, köpa hus, åka och storhandla. Jag vill ha en utbildning och ett jobb, ta hand om mej själv...

 

Men jag vill inte göra det om det betyder att jag måste lämna all trygghet och allt jag någonsin trott på. Alla jag någonsin litat på.. 

 

Det är bara inte värt det!